För att spara tid, var och en av oss minst en gång inlivet läste jag en kort återberättelse. "Fången i Kaukasus" är en berättelse skriven av Sasha Cherny i början av 1900-talet. Det här är en liten bit. Det kommer inte att vara svårt för någon att läsa hela versionen av berättelsen. En kort återberättelse av "Fången i Kaukasus" av Cherny gör det ännu kortare.
Sasha Cherny är poetens pseudonym. I själva verket hette han Alexander Mikhailovich Glikberg. Han föddes den 25 oktober 1880 i Odessa, då en del av det ryska imperiet. Familjen hade fem barn, två fick namnet Sasha. En Sasha var blond, hans namn var "White" och den andra Sasha var mörk, han kallades "Black". Och så uppstod författarens pseudonym. Hans barndom var svår och svår. Han flydde från kyrkans grammatikskola, vandrade och svältade mycket. De skrev om hans vandringar i tidningarna, och en gång lilla Sasha skyddades av K.K. Roche, som hade ett stort inflytande på lilla Alexander.
1905 flyttade Sasha Cherny till St Petersburg, där han publicerade sina satiriska dikter i tidningar. Efter det kom berömmelse och berömmelse till honom.
1906 flyttade den unga poeten till Tyskland,där han bor och får utbildning. Två år senare återvände han till norra huvudstaden och började skriva berättelser för barn. Under första världskriget tjänstgjorde Sasha Cherny i sjukhuset, skrev prosa. Nedan kommer du att läsa en kort återberättelse. "Fången i Kaukasus" Sasha Cherny skrev det under denna period. Historien ingick i samlingen "Children's Island".
1920 emigrerade han. Efter nio år förvärvade han en mark i Frankrike, på vilken han byggde ett hus. Författaren dog av en hjärtattack den 5 augusti 1932 och hjälpte grannarna att rädda huset från en eld.
Historien börjar med en beskrivning av det roliga ochsolig vårdag. Författaren konstaterar med intresse att fågelkörsbäret blommar och smaragdlöv på björken. Den här dagen är så underbar att ingen vill göra hushållssyslor. Lokala hundar springer längs staketet. En svart-chokladfärg tax trollar på ena sidan av staketet och en lurvig grå mongrel Tuzik med en rolig svans springer på andra sidan staketet.
Det finns en pir på ön Krestovsky. Vattnet skimrade av glänsande fjäll där mikroskopisk fisk simmade. Båtarna på den floppade och svängde.
Alla kände sig bra den dagen: sparvarna, taxen och mongeln rullade. Någons gamla mormor vilade lugnt och vajade i en gungstol. Floden glittrade i solen genom trädens gröna blad. Ingefärhanen gick viktigare genom trädgården och katten låg lugnt platt på en varm ved.
I uthuset lekte en liten kattunge med strängarbasmandolin. Det fanns böcker i skåpet och på väggen fanns porträtt av dem som hade målat dem för länge sedan: lockhåriga Pushkin, skäggiga Turgenev och Tolstoj ... Bakom gardinen sågs en terrakottamatsal. Flugorna sökte nervöst efter en väg ut i trädgården, och en öppen bok låg på bordet. Barn målade bilder i den. Glasdörren från matsalen till trädgården stängdes. Valya och Katya har precis turat på att läsa Tolstojs berättelse "Kaukasusfången." Systrarna var mycket glada på allvar. En allvarlig fråga oroade deras barns sinnen - torteras soldater i Kaukasus. Om boken säger så är det sant! Det här är inte en saga om Babu Yaga.
Flickorna började diskutera historiens slut. Att rädda hjältarna är en verklig lättnad för dem. Valya uppmanade tatarerna att hugga med nässlor med orden ”Här är du! Förstår! Du kommer att veta hur man torterar en soldat! " Men då ändrade hon sig. Valya och Katya bestämde sig för att lära Dina att läsa, ge henne alfabetet och belöna henne med ett St. George-band och sedan gifta sig med Zhilina.
Suckande med lättnad ringde Valya och KatyaBära för att spela "Prisoner of the Kaukasus". De delade roller. Var och en av tjejerna blev tatar. Mishka blev Zhilin och Tuzik blev hans vän. Spelet började. "Bang-bang-bang" sköt tjejerna på Mishkas imaginära häst, "Zhilina". Och han "hoppade" vidare och sa att de inte slog. Bergsklättrarnas tålamod tog slut, de hoppade ut, grep, slog ner och satte fångarna i gropen. Valya, på uppdrag av fången "Zhilina", skrapade ett brev till vaktmästaren Semyon. Efter att ha läst gick han till gropen och blev förvånad - fångarna uppförde sig inte som fångar! En kort återberättelse av "Fången i Kaukasus" fortsätter, liksom barnens lek.
Men Valya best
Kort berättelse ("Fången i Kaukasus" av SashaCherny var idag föremål för övervägande) är över. Det är värt att komma ihåg att läsa hela historien är mycket mer intressant, för författaren använde retoriska frågor, jämförelser och metaforer, utrop, humor och olika kommentarer i sitt arbete. En kort återberättelse förlorar djupet och fullständigheten i den litterära texten. Var inte lat och läs manusen!
