Chekmak Vilor Petrovich: prestationen av en pionjär

Chekmak Vilor Petrovich är en av de yngsta hjältarna i det stora patriotiska kriget. Den unge mannen kämpade heroiskt för friheten i sitt hemland och dog i strid med de tyska fascistiska inkräktarna.

Genom sin prestation förevigade han sitt namn. Han används fortfarande som ett exempel för den yngre generationen.

Vilor Petrovich Chekmak: biografi

Tänk på hans biografi från början.Chekmak Vilor Petrovich föddes den 10 december 1925 på Krim. Hans föräldrar var starka kommunister. Därför uppfostrade de sin son i en anda av altruism och kärlek till sitt folk. Min far var väldigt ung när han registrerade sig som volontär och kämpade i Röda armén mot interventionisterna och kontrarevolutionärerna i inbördeskriget. Därefter deltog han i finska kriget. Han hade militära utmärkelser. Vilors mor arbetade i kommunfullmäktige. Hon var ansvarig för att eliminera analfabetism.

Chekmak Vilor Petrovich studerade vid skolan nummer ett iSevastopol. Från barndomen visade han konstnärliga talanger. Vid fjorton års ålder lyckades han behärska flera musikinstrument. Han visade också framgång i sina studier: han var en utmärkt student. Enligt minnen från nära människor drömde han om att gå på en konstskola och vara konstnär. Jag läser mycket. Hans favoritbok var romanen "The Three Musketeers" av Alexandre Dumas. Han älskade att spela musketerer med sina kamrater. Han uppfann olika tester som han och killarna var tvungna att genomgå.

Enligt minnena från de överlevande kamraterna,Chekmak Vilor Petrovich var en vänlig och sympatisk person. Han hjälpte lätt dem som bad om hjälp. En av Vilors vuxna vänner gick frivilligt fram och lämnade honom sin hund. Uppfyller begäran från en kamrat, tog den unga mannen hand om djuret till slutet.

Början av kriget

Vilor Petrovich Chekmak nådde knapptfemton år när det stora patriotiska kriget började. Många partisuppdelningar skapades på Krim. Röda arméns befäl antog möjligheten att ockupera halvön och förberedde därför vapencacher i förväg.

Tusentals officerare utbildades för formationernaunderjordiska motståndsenheter. Vid det fyrtiofemte fallet kom tyskarna nära Sevastopol. Vilors far var vid fronten från krigets första dag. I det ögonblicket var han nära Moskva.

Partisanavdelningar skapades omedelbart i det ockuperade territoriet.

Men nazisternas hänsynslöshet och den massivasvek från tatarsamhället gjorde kampvillkoren extremt svåra. Chekmak Vilor Petrovich var sjuk sedan barndomen. Han hade hjärtproblem. Trots detta ville han dock omedelbart gå med i motståndet. Hans far var ett exempel, och Vilor såg upp till honom.

Partisanship

Modern avskräckt sin son från att gå till partisanerna.Utbildning i andan av sovjetisk patriotism och kärlek till fäderneslandet visade sig dock vara starkare. Han tog hunden kvar till honom i vård och gick in i skogen. Där gick han med i partisanerna. Trots sin unga ålder uthärdade han stadigt alla svårigheter i partisan. I sin trupp var han spejder. Tack vare sin skicklighet kunde han komma nära nazisternas positioner och samtidigt förbli obemärkt.

Den 10 november 1941 var Vilor på patrull.

Hans avdelning var belägen i närheten av byn Alsu.På natten genomförde nazisterna en razzia. Pojken var den första som såg de närmaste fienderna. Vilor avfyrade sin fackelpistol för att varna sin egen. Men så förrådde han sig själv. Nazisterna omringade hans ställning och en strid följde. Pojken kämpade heroiskt tills patronerna tog slut. Efter att ha väntat tills vagien kom nära sprängde han sig själv och dem med den kvarvarande granaten. Så här gav Chekmak Vilor Petrovich sitt liv. Hjältans utmärkelser delades postumt ut under fyrtiofemte och sextiofemte åren.

minne

Efter segern lärde sig hela Chekmak Vilor om prestationen avlandet. Korrespondenter lyckades hitta sina kamrater i vapen som överlevde och lära sig så mycket som möjligt om pionjärhjälten. Flera sånger och dikter skrevs till ära för den unge mannen.

Vilors image blev ett exempel för alla pionjärerSovjetunionen. På Krim fanns det inte en enda skolpojke som inte kände honom. Barn som semestrar i pionjärläger besökte ofta Chekmaks grav. Där svor de en ed av lojalitet mot sitt hemland och var beredda att vara värda ättlingar till alla pionjärpartisaner i det stora patriotiska kriget.